I kursen som är nu så läser vi om barnlitteratur, kurslitteratur och barnböcker läser vi. Vi har grupparbeten med redovisningar om hur vi kan använda barnböcker i undervisningen och har boksamtal om vissa böcker och vi ska skriva läsloggar om tio barnböcker. Åtta stycken från en lista som kursledarna valt ut och två valfria. Från listan så är den ena boken om Josefin som Maria Gripe har skrivit. Den har jag skrivit läslogg om idag. I den finns det  en fin liten berättelse om regndroppar som jag skrivit av från boken och vill visa här.

Josefin och hennes pappa, som är präst, och hon kallar honom för Pappa Far,  är ute på en promenad

Det blir vackert väder snart. Regnbågen skimrar, solen är på väg. Plötsligt stannar Pappa Far under en björk. Har står och ser in i en droppe, som dröjer sig kvar ytterst på en gren. -Har du sett?

Josefin tittar också in i droppen och får se allt spegla sig i den lika klart som vore det i spegeln hemma på väggen. Bara mycket mindre. Hon kan se hela kyrkan i den, men så liten som inget annat i världen. Och  kyrkan vänder tornet upp och ner i droppan, men i verkligheten står den rätt.  Det sitter andra små droppar på kvistarna och i varenda en vänder kyrkan tornet ner. Så skojigt.

-Ja, säger Pappa Far och sen börjar han berätta, och då hör Josefin genast att det blir en saga. Det hörs på rösten. Det blir en saga  om droppar, och Josefin lyssnar andlöst, för dropparnas sällsamma liv, vet hon ingenting om.

–En droppe är en liten varelse som föds mycket högt upp, kanske på  regnbågsbron, kanske ännu högre, kanske högre än ett öga når, det kan ingen veta, börjar Pappa Far och Josefin spanar så högt hon kan, medan han fortsätter, Så snart den lilla droppen är stor nog, så måste den ge sig hemifrån, ut i luften. Den börjar falla.

–Så hemskt för den, säger Josefin.

–Inte alls, svarar Pappa Far. Tvärtom. Att falla känns underbart för droppen, för det är droppens mening. Hela regnbågen består av millioner och åter millioner små fallande droppar, som speglar himmelen under sin färd.

-Speglar de himlen upp och ner också? Undrar Josefin.

-Ja, upp och ner, säger vi, men om man tänker efter, så är det inte så stor skillnad på upp och ner, som man först tror. Det beror alldeles på hur man ser. Som dropparna ser saken, är det nog vi som är upp och ner. Vi säger ju, att dropparna faller, men själva tycker de att de flyger. Vi säger, att vi flyger upp till himlen. Och dropparna säger, att de flyger upp till jorden. Jorden är deras himmel.

–Det är en konstig himmel de har, säger Josefin begrundande.

–Men vacker också, säger Pappa Far. Vi måste göra vad vi kan för att jorden ska bli en bra himmel åt dropparna, tycker du inte?

–Jo. Blir dropparna också änglar när de kommer till sin himmel?

– På sätt och vis, säger Pappa Far. De blir änglar på droppars vis, kan man kanske säga. Och sen säger Pappa Far att inte en enda droppe faller förgäves. Det växer ett gräs, det slår ut en blomma för varenda droppe som faller, säger han och det är detta dropparna längtar och drömmer om där de sitter längst ut på grenarna och väntar. Fast de har ingen aning om det själva, precis som vi inte har en aning om vad det blir av oss i himlen.

–Hur kan man längta efter nånting som man inte vet? Frågar Josefin.

–Ja hur? Kan du säga mig det, Josefin! Och Josefin får en aning om att detta är något Pappa Far undrar mycket över. Men han ser glad ut nu igen, håret står rätt upp, och det finns inga rynkor kvar i ansiktet.

–Ska vi hjälpa dropparna? Frågar Josefin och vill ruska i björken, men Pappa Far hindrar henne.

–O nej, säger han. Vinden hjälper dem. Titta får du se! Och snart blåser en lätt vind genom trädet, så att alla de små dropparna faller i glittrande bågar till marken.

Den här boken blev utgiven första gången 1961 och jag vet att jag läste den när jag var liten, men kom inte ihåg den. Kände igen vissa delar när jag läste, men långt ifrån allt. Kommer ni ihåg om ni läst den boken och vad tyckte ni om den isf?

 Jag är klar med sju läsloggar, så det är bara tre kvar. En till från listan och min två egna val.

Ha en skön kväll och helg!

Jag har ingen aning om hur det gick, men känslan var bra när jag var färdig, skrev 13 hela A4 sidor för hand, så lite skrivkramp kändes allt. Vi hade mellan 9:00 och 14:00 på oss, men jag gick vid 12:30.

På onsdagen jobbade jag på Vindängens förskola och sen läste jag kurslitteratur till nästa uppgift, som var att skriva arbetsunderlag att skicka in senast i lördags och det ska vi använda när vi är i Karlstad tisdag-onsdag.

Torsdagen var jag på Lärcenter hela dagen och på förmiddagen tränade vi på våran grupp-uppgift som ska redovisas i Karlstad på tidagen. På eftermiddagen började jag känna mig lite mosig och när jag kom hem så hade jag lite feber så jag låg i soffan och fixade gruppens power-point.

I fredags mådde jag bra igen och fortsatte jag med arbetsunderlaget och lagade middag och på eftermiddagen åkte jag till Skara för att låna böcker som inte fanns att låna här i Falköping. På kvällen bjöd Göran mig på restaurang (O'learys) och sen gick vi till bowlinghallen och kollade matchen som började klockan åtta.

Lördag förmiddag gjorde jag det sista på arbetsunderlaget. Framåt eftermiddagen började vi städa, allt kakel i köket och plockade ut allt från några skåp och rensade bort lite saker som vi aldrig använder.

Idag när jag vaknade mådde jag sämre igen, men lite Ipren och nässpray så orkade jag åka på kalas ändå.